Ruben Östlunds mest intressanta filmer

Ruben Östlund är en svensk filmregissör som har chockerat världen med sitt unika filmspråk. Han har vunnit två Palme d'Or-priser filmvärldens högsta utmärkelse och blivit en av vår tids viktigaste filmskapare. Filmer med Ruben Östlund handlar verkligen om att bryta mot regler och visa verkligheten på helt nytt sätt.

Från skidfilmer till världsfestivaler

Östlund tog ingen vanlig väg in i filmen, kan man säga. På 1990-talet filmade han sina vänners skidstunts från alperna i Italien och Kanada. Dessa skidfilmer blev hans arbetsprover när han sökte till filmhögskolan. Under sin utbildning gjorde han två dokumentärer som uppmärksammades ganska snabbt. Just då började DV-kameror användas, vilket gjorde filmproduktion mycket billigare. Det möjliggjorde för Östlund att starta sitt egna produktionsbolag och skapa sina första långfilmer.

Hans största filmframgångar

The Square från 2017 var hans världsgenombrott riktigt. Filmen vann Palme d'Or på Cannes och nominerades till flera Academy Awards. Fem år senare kom Triangle of Sadness en satirisk film om de rika och mäktiga (ja, exakt den sortens människor som Östlund älskar att greja på). Denna film vann hans andra Palme d'Or och nominerades till Best Picture, Best Director och Best Original Screenplay vid Oscars.

Vad som gör Östlund olika

Östlunds filmspråk skiljer sig helt från vad vi är vana vid. Han använder långa sekvensbilder och minimal klippning istället för att hacka upp allt i tusen bitar. Istället för att konstruera scener i efterhand låter han handlingen utvecklas naturligt framför kameran. Missförstånd och misstag är återkommande i hans berättelser. Denna teknik skapar en känsla av autentisitet som tittare inte kan motstå, helt enkelt.

Varför han inte gick till Hollywood

Östlund har tackat nej till erbjudanden från stora Hollywood-studiorna (kan man förstå). Han menar att många framstående regissörer före honom gick vilse där och förlorade sin vision. Istället föredrar han att behålla full kontroll över sina projekt. Östlund ser sig själv som del av svensk filmtradition och lyfter fram regissörer som Bo Widerberg som förebild. Genom att stanna hemma har han skapat något äkta och internationellt framgångsrikt.